Sandra

I morse ringde jag till vårdcentralen så att vi fick en tid att komma och träffa en läkare kl 10.00. Hon kollade på honom och lyssnade på hjärtat och så, allt såg ut och lät bra.

Vi pratade lite om hela händelseförloppet och att han fortfarande kräks en gång om dagen och inte vill ha något alls att äta. Hon höll däremot inte med om vad de sagt på sjukvårdsrådgivningen om att det kan bli en chock för magen när han äter och att det är därför som han kräks. Hon trodde att viruset fortfarande finns kvar i hans kropp och att kroppen därför vill göra sig av med all mat som kommer in så att viruset inte har något att leva av, därav kräkningarna. Att han inte vill äta för att kroppen säger ifrån.

Det vi ska göra nu är alltså att fortsätta erbjuda honom mat vid bestämda tider och sedan erbjuda frukt, yoghurt och smörgåsrån där emellan. Vill han inte ha så får det vara. Hon trodde att han rätt som det är kommer vilja äta igen när viruset försvunnit.

På måndag kommer hon att ringa till oss för uppföljning på hur det har gått. Hon trodde att han skulle vara tillbaka till sitt vanliga jag då och det hoppas jag verkligen att han är!

Det är ju lite extra stressande allt det här nu i och med inskolningen på dagis, att Robert har tentaperiod och att bebisen kan få för sig att födas när som helst i princip. Tyvärr kan man ju inte göra så mycket mer åt situationen än att hoppas att Hugo blir bättre snart så att vi kan fortsätta inskolningen.