Sandra

Jag hade inte känt en endaste förvärk under tiden som Robert var i väg till affären. När han kom hem strax efter kl: 22.00 på kvällen så la vi oss i sängen och kollade på några avsnitt ”Modern family”, och då började det komma ganska så onda sammandragningar, dom kändes på ett annat sätt än vad de gjort tidigare och kom med ca 10 minuter mellan. Vi blev så glada att det äntligen hände något!

Det höll i sig ett par timmar sedan ringde vi till Roberts föräldrar för att förvarna dom om att dom förmodligen skulle få åka hit (2 timmars bilfärd) under natten.

Jag gick på toa då jag såg att lite av slemproppen hade lossnat och var blodblandad (som det kan vara när man börjat öppna sig) och då blev vi väldigt glada då det kändes som att det faktiskt var igång på riktigt nu. Robert ringde sina föräldrar igen för att säga att dom kunde åka nu, men då satt dom redan i bilen på väg. Jag tog ett bad och panodil och värkarna fortsatte.

Vi försökte sova men för mig var det inte lätt med värkar som fortfarande kom med 10 minuter mellan. När Roberts föräldrar hade kommit ”sov” vi vidare ett par timmar innan vi bestämde oss för att åka in för en koll på förlossningen. Jag trodde inte riktigt det var dags än men kände ändå att jag ville bli undersökt för att se om det var på gång och för att få någon starkare tablett mot smärtan för att kunna sova lite inför förlossningen.

När vi kom till förlossningen så fick jag ligga med CTG i ca en halvtimma innan barnmorskan undersökte mig. Det visade på riktigt starka värkar fortfarande med 10 minuter mellan. Undersökningen visade att jag var öppen 3 cm. Vi bestämde oss för att åka hem tillsammans med några citodontabletter som jag fick.

Väl hemma lyckades jag somna från och till mellan mina värkar, vilket var väldigt välbehövligt!

På morgonen avtog dock värkarna men jag kände ändå att det var på gång för det gjorde så ont och tryckte på när jag gick. Jag vilade mycket men kände ändå en stress för att värkarna inte skulle komma tillbaka nu när barnvakterna redan var här. Vid ca kl: 14.30 tog jag mig ett varmt bad och då som från ingenstans kom värkarna helt plötsligt tillbaka med först ca 10 minuter mellan för att sedan snabbt gå till 4-5 minuter mellan och det gjorde rejält ont (och jag låg bara i badet i ca 1 timme). Nu var det ingen tvekan om att det var nära. Jag ringde förlossningen och hon sa att vi var välkomna på en gång om vi ville.

Jag sa till Robert att gå iväg och hämta bilen för nu var det dags att åka in. Jag var i sovrummet och väntade och andades mig igenom värkarna som nu var ännu mer intensiva. Jag ville inte att barnen skulle se hur sjukt ont jag hade. Men då hör jag att Robert inte alls har gått och hämtat bilen utan står och stryker en skjorta!! Jag blev så irriterad! Han har sagt nu i efterhand att han inte alls trodde att jag menade att det var dags att åka på en gång. Män alltså;)

Kl: 16.30 skrevs vi in på förlossningen och barnmorskan undersökte mig och det visade sig att jag var öppen hela 7 cm redan!! Härligt!

Vi fick en jättebra barnmorska och hela upplevelsen på förlossningen var helt fantastisk och blev precis så som jag hade önskat. Verkligen en drömförlossning! Jag använde mig bara av lustgas och andning för att hantera värkarna och det funkade jättebra. Det är klart att värkarna gjorde extremt ont men det är ju ändå en form av positiv smärta och för mig så funkar det att tänka så.

Allting fortskred bra och vid nästa undersökning var jag öppen 9 cm och hade ett enormt tryck neråt. Mitt vatten hade inte gått än trots att jag hade väldigt buktade hinnor redan när vi kom in, så jag bad henne ta hål på hinnorna. Det dröjde inte länge innan det var dags att börja krysta. Det var verkligen en härlig känsla att vara så mentalt närvarande som jag var denna gången! Krystvärkarna var väldigt intensiva och vid ett tillfälle kändes det faktiskt som att hela jag skulle spricka. Men så kom den där sista totalt befriande krystvärken då hon bokstavligen ”ploppade” ut, och all smärta bara rann av mig. DET är en otrolig känsla, från att ha upplevt höjden av smärta till att på en sekund bara vara helt smärtfri och så fantastiskt lycklig! Nu var hon äntligen här! Kl 20.07 är hon född, 3910 gram och 53 cm lång.

Vår vackra dotter fick komma upp på mitt bröst och jag klippte själv navelsträngen. Robert har klippt den de två andra gångerna så nu var jag nyfiken på hur det kändes, och ja det kändes väl ungefär som jag hade föreställt mig.

Krystade ut moderkakan och blev undersökt efteråt och det visade sig att jag inte behövde sy ett endaste stygn. Jag mådde väldigt bra och både jag och Robert tycker att det var en perfekt tid att föda barn på eftersom man var mycket piggare efteråt och verkligen kunde njuta av både bebis och fikat (som förövrigt är det godaste och mest välbehövda man kan tänka sig) på ett helt annat sätt än när vi varit dödtrötta då Hugo föddes kl: 05.23 och Selma 02.55.

Som sagt, jag hade verkligen en toppenförlossning och den hade inte kunnat vara bättre, jag är så otroligt nöjd över både barnmorskan som vi hade och över min egen prestation.