Sandra

Vilken fruktansvärt jobbig dag det här har varit hittills alltså. Hugo har vart megatrotsig. Han har gjort allt han inte får och han bara skrattar när man säger åt honom. Och ju argare man blir desto mer skrattar han.

Han har klättrat på tv-bänken, flyttat runt stolarna i köket m.m. Varje gång Selma har ätit har han antingen kommit och slagit henne i huvudet så att hon blivit ledsen och inte velat äta mer eller sprungit runt och gjort en massa hyss så att jag har fått avbryta matningen för att stoppa honom. Resultatet är två griniga ungar eftersom Selma inte velat ha mer mat när jag har kommit tillbaka för att fortsätta oavsett hur lite hon hunnit äta, och för att Hugo inte får göra som han vill. Suck! Jag känner verkligen att jag är på dåligt humör.

Min tumme gör jätteont också, jag vet inte vad jag har gjort, måste ha sträckt den eller nått.

Jag känner att jag måste få Hugo att vilja leka mer själv. För som det är nu så vill han alltid att någon ska vara med honom och leka, och som ni förstår så går ju inte det alltid. Man har tusen andra saker som man måste göra också, laga mat, städa, mata Selma osv. Det är ju klart att han kan vara med och hjälpa till med det mesta men ibland går det inte, som när jag ska mata Selma, och då blir han helt ohanterbar och bara gör sånt som han inte får och skriker. Ibland funkar det jättebra att han sitter brevid och kollar på barnprogram eller leker, men många gånger blir det som idag.

Nu har vi lekt en stund han och jag och sedan har han lekt en liten stund själv under tiden som jag skrivit det här. Nu ska vi gå ut i köket och börja med maten. Selma sover.