Könsultraljud och barnmorskebesök!
Idag har vi alltså först varit på könsultraljud och sedan var jag hos barnmorskan. Ultraljudet gjorde vi på Storken där jag även går hos barnmorskan så vi hade fått en tid precis innan jag skulle in och träffa henne.
Och ja resultatet var precis som både jag och Robert trodde, och farfar. Vi ska få en liten flicka!! Det känns jättekul. Direkt hon började med undersökningen så svepte hon förbi bebisen underifrån, förmodligen för att hon själv ville kolla lite snabbt vad det var. Dock var hon inte tillräckligt snabb för både jag och Robert helt ovetandes om varandras tankar tyckte vi såg direkt att det var en flicka. Hon sa inget då och inte vi heller eftersom man såklart inte var säker.
Sedan lite senare så frågade vi om det inte var så att hon redan hade kollat vad det var för att vi tyckte oss ha sett det, och visst var det så. Så då fick vi gissa och vi båda hade rätt.
Allt annat såg också jättebra ut. Hon gick igenom allt och det hade vuxit som det ska. Vikten på bebisen uppskattade hon till 754 gram vilket är bra för den vecka jag är i nu.
När jag skulle in till barnmorskan så gick Robert och Hugo ner på stan och uträttade lite ärenden. Allt gick bra hos barnmorskan också. Blodtrycket var bra, järnet låg på 125, blodsockret på 5,5 och jag har ökat 8 kg i vikt sedan inskrivningen. Bebisens hjärtljud låg på 152 slag/min och mitt sf-mått nu i vecka 26 (25+0) var 26 cm, vilket är ganska högt, mellan mittenkurvan och den översta. Men sånt kan ju ändras och det finns ju inget som säger att denna lilla inte blir lite större än vad Hugo var vid födseln.
Vi är så lyckliga!
Torsdag 19/11, vecka 22
Tidigare än vad han lägger sig nu kan han inte sova för då orkar han aldrig vara vaken hela dagen och att sova två gånger funkar inte riktigt längre. Fast å andra sidan verkar han ganska nöjd med sovrutinerna nu, han är ju åtminstone ordentligt trött när det är dags att sova middag och han somnar på en gång utan krångel en endaste gång, och sedan orkar han vara vaken tills det är dags att sova för natten vid kl 19.30. Hugo är inte den som uppskattar att behöva sova mer än nödvändigt. Tänk om han bara visste hur bra han har det, att få sova precis hur mycket han vill.
Robert är iväg på sin enda lektion idag och nu vid kl 12.00 slutar han och ska vara hemma med oss hela dagen. Han funderade på att jobba lite men det har han gjort varenda ledig stund nu den senaste tiden så då ville han vara hemma idag.
När Hugo vaknar från sin middagsvila så ska vi gå iväg till vårdcentralen och vaccinera honom, hoppas verkligen inte att det är jättemycket folk så vi behöver stå och vänta där inne i ett proppfullt varmt och kvavt väntrum i en evighet. Tyvärr får vi nog räkna med det.
Idag går jag in i graviditetsvecka 22, och jag säger det igen, gud vad tiden går fort! Nu kan man klart och tydligt se utanpå magen när bebisen sparkar och har sig där inne, det har man i och för sig kunnat gjort i några veckor men nu är det mycket tydligare än innan.
På dagarna hinner man inte känna efter så mycket om den sparkas och så men så fort Hugo har lagt sig på kvällarna så är det full fart, och likadant på morgonen. Det sägs ju att barnet vaggas till söms när man är aktiv och rör på sig och sedan när man tar det lungt och vilar så är barnet istället vaket och aktivt, det verkar stämma i det här fallet.
Magbild vecka 21
Nu växer magen så att det knakar och den börjar bli riktigt stor nu. Här kommer en bild som jag tog för några dagar sedan, i vecka 21.
Barnmorskebesök, torsdag 12/11
Jag har också varit hos barnmorskan idag, klockan 10.00 skulle jag vara där. Allting gick jättebra, blodtrycket såg bra ut och järnvärdet likaså, det låg på 118 så än så länge behövs inga järntabletter. Vi lyssnade också på bebisens hjärtljud och dom låg på 150 slag/minut. Anna (som min barnmorska heter) tipsade mig om att jag nästa gång kan spela in hjärtljuden på mobilen som en liten kul grej, så det ska jag absolut göra.
Vi pratade också om hur mycket mer man känner av graviditeten nu andra gången jämfört med första, redan nu kan jag liksom känna att jag behöver sakta ner när jag går för att det spänner i magen, troligtvis sammandragningar. Med Hugo kände jag aldrig att det blev tungt eller jobbigt, inte ens i slutet, men den här gången börjar det redan kännas av. Hon sa då att det är stor skillnad på att vara förstföderska och omföderska för kroppen. Nu ska jag dit nästa gång den 17 december.
Robert kom hem lite tidigare på lunchen så vi hann både med att äta och att kolla klart på filmen som vi började att se igår, Tillbaka till framtiden. Jag har varit väldigt tveksam till dom filmerna men den var faktiskt jättebra, så ikväll ska vi se på den andra filmen. Hugo sov middag under tiden.
När han vaknade så gick vi till öppna förskolan och det var riktigt lungt och skönt där idag till skillnad mot vad det brukar vara.
Robert slutar inte förrän kl 21.00 idag heller så vi har varit hemma här för oss själva, men det har gått jättebra som vanligt och han somnade helt utan problem vid kl 19.30.
Anledningen till att jag inte lägger upp så mycket bilder längre är för att jag enbart kan göra det från min bärbara och det är inte den jag skriver från. På den här datorn finns inte programvaran till kameran och jag hittar inte den skivan nu, och min dator är helt otroligt seg nu och måste rensas och omformateras. Den använder jag bara när jag känner att jag har tid att lägga ner cirkus två år på att skriva ett inlägg och ladda upp bilder, för det är ungefär så lång tid det tar, känns det som i alla fall.
Onsdag 11/11, halvtid!
Idag har 50 procent av graviditeten gått. Jag tyckte att det gick lite långsamt i början men nu de sista veckorna har det gått hur snabbt som helst.
Samtidigt som man vill att tiden ska gå fort så att man får se vad det är för en liten bebis i magen så vill man ju ta vara på den här tiden både med magen och med Hugo eftersom han utvecklas otroligt nu, det är en väldigt rolig ålder han är i nu. Han har lärt sig klättra upp på allt, vår säng och köksstolarna bland annat, så nu får man verkligen se till att de är inskjutna så att han inte klättrar upp på bordet.
Igår var det en lång skoldag för Robert, han slutade inte förrän kl 21.00 så jag och Hugo var hemma hela dagen själva. Vi var på öppna förskolan och sedan så städade vi hela lägenheten, det är praktiskt att Hugo tycker att det är roligt när jag städar, han följer efter hela tiden och han älskar dammsugaren.
När jag skulle damma på hyllan som vi har ovanför vår säng så ställde jag mig i sängen för att jag skulle nå upp, och självklart gjorde Hugo likadant. Han såg helt överlycklig ut! Det såg lite rangligt ut så jag förklarade för honom att man bara fick göra så om man ska damma på hyllan, men det brydde sig såklart inte han om.
Han somnade redan vid kl 19.20 igår kväll så då passade jag på att se på Halv åtta hos mig. Senare var det ju Desperate housewives också och det var lika bra som vanligt.
Nu sover Hugo efter en stor portion med potatis, morötter och fiskbullar i hummersås, det tycker han är jättegott, vilket jag själv inte kan förstå.
Vaccinationen
Jag tog min spruta på Storken där jag går hos barnmorskan eftersom jag tycker dom är så bra där och jag gillar det stället mycket eftersom det inte alls är någon sjukhuskänsla över det, det är en privat barnmorskemottagning som ligger i ett gammalt fint hus och det är väldigt hemtrevligt därinne.
Hittills har jag inte fått några biverkningar alls förutom lite småont när jag lyfter på den armen där sprutan injicerades. Hon sa att man kunde få feber eller andra influensasymtom inom tre dygn men att man då inte ska ta febernedsättande eftersom det kan minska effekten av vaccinet.
Jag ska tillbaka för en andra spruta i december, det ska gå 3-8 veckor mellan gångerna.
Onsdag 4/11, vaccinering!
Nu har jag trots det bestämt mig för att det blir vaccinering, jag måste trots allt tänka på Hugo och barnet när det föds i första hand. Till Hugo har vi sökt dagisplats till 1 mars och alltså kommer han gå där när bebisen föds och eftersom bebisen får ett litet skydd av mig i början så känns det viktigt i och med att just dagis medför en smittorisk.
Dessutom bör man väl ändå försöka vara lite kritisk mot allt som man hör om det här och lyssna på dom som vet bäst, och det rekommenderas ju att man även om man är gravid ska vaccinera sig. Och dom ger väl inte ut något som faktiskt kan vara riktigt skadligt för bebisarna i magen.
Hur som helst så är jag jättenervös nu för jag är verkligen livrädd för sprutor. Det kommer säkert gå bra ändå och jag hoppas att jag slipper må jättedåligt efteråt med feber och allt det där.
Magbild vecka 19
Här kommer några magbilder! Magen har blivit mycket större mycket fortare denna graviditet än när Hugo låg i magen. Magen är mycket lägre den här gången. Här är några jämförelser:
Vecka 19, denna graviditet Vecka 19, Hugos graviditet
Vecka 27, Hugos graviditet (samma linne dessutom)
En sak till!
Tisdag 13/10 Första sparken!
I fredags var jag nere på stan och träffade barnmorskan för att ta prover eftersom jag haft sådan extrem huvudvärk den senaste tiden, vi trodde att det kanske var järnvärdet som var lågt. Järnvärdet såg jättebra ut och allt annat likaså, förutom blodsockret som var jättehögt, det låg på 11. Eftersom att det visade så högt så fick jag en tid till idag för att ta nya prover.
Så kl 13.20 idag var jag där igen. Fick ta stick i fingret idag igen, vilket jag inte gillar. Men hon är snabb och bra till skillnad mot många andra så det gick bra. Idag såg blodsockret helt normalt ut och hon sa att det definitivt inte var någon graviditetsdiabetes som det mycket väl hade kunnat vara om det hade varit högt även idag, så det kändes jätteskönt.
Angående huvudvärken så visste hon inte vad det berodde på men att det kan vara p g a hormonförändringar, jag kunde få träffa läkaren för att få något starkare än panodil/alvedon men det tackade jag nej till, jag gillar inte att äta en massa receptbelagt, speciellt inte när jag är gravid.
Sedan frågade jag om vi kunde lyssna på bebisens hjärtljud när jag ändå var där, och det tyckte hon att vi kunde försöka med. Hon kunde inte garantera att hon skulle hitta några hjärtljud, hon hade hittat i vecka 16-17 några gånger men det var lite svårt sa hon. Men hon lyckades! och det var så kul att få höra att den verkligen levde och mådde bra. Dessutom kände både hon och jag när bebisen sparkade! Han/hon blev tydligen lite vild när hon tryckte med den där dopplern på magen. Så idag har jag alltså känt den första riktiga sparken, det är speciellt.
Nu gick Robert precis till skolan, han har labb och slutar inte förrän kl 21.00 så det blir bara jag och Hugo här tills ikväll. Han ligger och sover nu och jag ska gå och börja med maten hade jag tänkt.
Nyhet eller inte..
Självklart har jag haft oturen att må illa denna gången också, varför inte liksom? Jag mår fortfarande illa ibland men det är mycket bättre än vad det var för någon månad sedan. Det värsta är alla lukter och sånt som jag bara får för mig luktar illa, som exempelvis broccoli som jag tidigare älskada att äta. Med Hugo försvann illamåendet helt runt vecka 17 så jag hoppas självklart att jag inte ska behöva stå ut med det längre än så den här gången heller.
Vi har hittills varit på två ultraljud. Här i Linköping är det två rutinultraljud istället för ett som det är på de flesta andra ställena. Det första får man göra omkring vecka 12. Det andra ska vi få göra i vecka 19. Sedan har vi gjort KUB-ultraljud för att kolla eventuella kromosomavvikelser, som tur var såg det jättebra ut och vi fick en risk på 1:21500 vilket är jättebra! Under 1:300 så erbjuds man att gå vidare med fostervattenprov. Så båda ultraljuden såg alltså jättebra ut och bebisen såg så söt ut som den bara kan i ett ultraljud, såklart.
Vi har så många funderingar på den lilla nu, är det en flicka eller en pojke, kommer den vara lik Hugo? och ja, en massa mer. Nu vet man liksom vad som komma skall, vad man väntar på. Förra gången var allt så nytt och det kändes nästan som att man inte visste vad och hur en bebis var. Nu är man lite mer rutinerad men allting känns trots det lika spännande, om inte mer.
Nu längtar man tills magen ska börja bli riktigt stor och att få känna sparkar. Man kan ju tydligen känna rörelser redan nu men det känns som att det kommer dröja några veckor för mig, för även om jag skulle känna något så skulle jag nog inte kunna vara säker på att det verkligen var DET som jag kände, och bara tro att jag inbillade mig. Magen har börjat synas lite, den är ju mycket större nu än vad den var vid det här laget i förra graviditeten, men jag tror att det mest är jag och Robert som ser det än sålänge.
Vi hoppas verkligen att allt ska gå bra nu!
