Sandra

Idag har det hitills varit en helt fruktansvärt jobbig dag. Jag hatar när vissa dagar blir såhär.

Det hela började med att Hugo sa helt själv att han ville gå till öppna förskolan. Det är ju klart att vi kan gå dit tänkte jag och så började vi med morgonbestyren för att hinna dit i bra tid, dom hade öppet mellan kl 09.00-12.00 idag.

Selma var på sitt allra grinigaste humör och jag ville att hon skulle hinna sova en liten stund innan vi gick iväg eftersom hon inte kan sova när vi är där. Hon hade dock inte samma planer som jag och vägrade därmed att sova, hon var pigg som en mört. Och inte en glad mört kan jag säga. Tillslut gav jag upp och vi gick iväg.

När vi kom dit var det precis dags för sångstund. Precis när vi börjat sjunga känner jag hur jag blir alldeles yr och helt sjukt illamående. Då kommer jag på att jag inte ätit någon frukost, och då mår jag inte bra. Det kändes precis som det hemska gravidillamåendet jag hade, och även om jag älskar att vara gravid så är det en sak som jag verkligen inte saknar. Efter varje sång hoppades jag bara att det skulle vara slut så att det var dags för fika.

Barnen som i vanliga fall brukar springa runt hej vilt och inte alls vilja sjunga satt nu som små tända ljus, till och med Hugo! Det blev sång efter sång och sångstunden har nog aldrig tidigare varit så lång. Flera gånger tänkte jag att nu måste jag springa iväg till toaletten och spy. Men det vill man ju gärna undvika så jag höll ut och när det äntligen var dags för fika så fick jag i mig lite grann och mådde genast bättre.

När klockan var strax efter elva hade Selma varit gnällig en bra stund så då gick vi hem.

När vi kom hem var det tänkt att jag skulle fixa lunch så att Hugo kunde äta och gå och lägga sig, men självklart skrek Selma hejdlöst så det var bara att mata henne så att hon fick äta och sedan somna. Hon åt, sakta sakta och hon slumrade lite lätt under tiden. När jag precis la ner henne och skulle gå därifrån så slog hon upp sina små ögon och var alldeles klarvaken igen. Inte var hon glad nu heller. Hur som helst så var jag tvungen att fixa mat till Hugo så det gjorde jag.

Sedan blev klockan tolv och Robert kom hem och hjälpte mig att få Hugo i säng medan jag försökte få Selma att somna. Nej nej, hon ville inte sova. Robert försökte länge och väl, men nej sa Selma, och det väldigt högt och tydligt. Så sedan var hon uppe igen och nu efter många timmar av skrik så har hon äntligen somnat för första gången idag. Suck säger jag bara!

Det ser ut som ett kaos här hemma och jag har noll motivation till att städa.