Sandra

Dagarna rullar på och jag gick igår in i vecka 39 och har idag endast 12 dagar kvar till beräknat. Med andra ord är bebisen helt färdig och kan bestämma sig för att komma ut när som helst. Inte för att jag har en endaste känning och jag tror inte heller att det kommer att ske en endaste dag innan dagen D. I och för sig så är man väl gärna utan känningar fram tills dess att det verkligen är på riktigt, det är ju inte så roligt att gå runt och ha ont utan att det ger någon utdelning.

 

Idag har jag haft praktisk övning i S-HLR i skolan. Vi tränade på vanlig hjärt-lungräddning, luftvägsstopp, stabilt sidoläge och HLR med defibrillator. Det var väldigt givande tycker jag och alltid roligt med lite praktiskt. Jag kunde däremot inte vara med och träna på luftvägsstopp med min stora mage eftersom jag varken kan göra heimlich manöver eller att någon gör det på mig i nuläget.

 

Hjärt-lungräddningen gick bra trots att det gav mig enormt mycket sammandragningar att göra kompressioner i den takten (100-120 st/min), och promenaden hem var väldigt smärtsam på grund av en väldigt överansträngd livmoder. Väl hemma var jag tvungen att lägga mig och vila ett bra tag med min nyinköpta vetekudde för att smärtan skulle släppa. Så ja, det är väl det närmsta "känningar" jag har kommit hittills och då var det efter ganska så mycket ansträngning med både HLR-övningen och promenad till skolan, ner till stan och så hem igen.

 

Jag fick veta att jag klarat läkemedelsberäkningstentan idag också, vilket gjorde mig väldigt glad!

 

I morgon har jag mitt sista moment i skolan innan bebisen (om man bortser från tentan nästa fredag) och det ska bli såå skönt.. Nu ska jag förbereda mig inför det genom att plugga lite på syra-basbalansen. Barnen sover och Robert är i väg och tränar.

 

Igår var jag förresten på en förlossningsförberedande föreläsning som hette "att föda" tillsammans med Elin och Jocke som också ska ha en liten bebis, i mars. Jag visste ju att det inte skulle vara så mycket nyheter för mig som ändå ska göra detta för tredje gången men det var ändå bra med lite mental förberedelse sådär. Så nu längtar jag ännu mer till förlossningen!